BMI: beräkning, tolkning och gränser

BMI (body mass index): beräkningsformel, tolkning av trösklar, gränser (muskel, fettfördelning) och ytterligare indikatorer.

BMI (body mass index) relaterar vikt och längd för att bestämma kroppsstorlek. Enkelt och snabbt fungerar det som ett riktmärke inom folkhälsan, men säger inte allt om en individ.

BMI beräknas genom att dividera vikt (kg) med höjd i kvadrat (m²). Vanliga riktmärken hos vuxna: smalhet under 18,5; normal byggnad 18,5 till 25; övervikt 25 till 30; fetma över 30. Stor begränsning: BMI skiljer inte på muskler och fett, inte heller fördelningen av fett. Midjan kompletterar den på ett användbart sätt.

Det viktigaste

BMI = vikt (kg) / höjd² (m²).
Normal: 18,5, 25 hos vuxna.
Skiljer inte på muskler och fett.
Kompletteras med midjemåttet.

BMI-gränser

En muskulös idrottare kan ha ett "högt" BMI utan överskott av fett, medan en stillasittande person med ett "normalt" BMI kan ha för mycket bukfett. BMI är ett befolkningsriktmärke, inte en individuell diagnos.

Ytterligare indikatorer

Midjeomkrets (som speglar bukfett), kroppssammansättning (via en impedansskala) och förändring över tid ger en mycket mer exakt bild av hälsan än bara BMI.

Offentliga referenser och officiella källor

FAQ

Hur räknar man ut sitt BMI?

BMI beräknas genom att dividera vikten i kilogram med höjden i meter i kvadrat (vikt/höjd²). Till exempel ger 70 kg för 1,75 m ett BMI på 70 / (1,75 × 1,75) ≈ 22,9.

Är BMI pålitligt?

Det är ett bra befolkningsriktmärke, men det har begränsningar på individnivå: det skiljer inte muskelmassa från fettmassa eller fördelningen av fett. Den måste kompletteras med andra indikatorer som midjemått och kroppssammansättning.